?Jag kände det direkt, armarna var tunga som bly och det darrade i händerna. Jag började andas häftigare och pulsen började öka, tillslut kändes det som att pulsen lyfte huden på min kropp. Jag visste vad som var på gång. Första tanken, NEJ! detta händer inte, detta är inte verkligt. Men jo. Jag började intala mig själv att jag inte behövde vara rädd, det är inget farligt, du kommer inte dö. Jag visste att att det inte var någon mening med att försöka hindra paniken, det har jag försökt med innan och då kom migränen som ett brev på posten av ansträngningen att stå emot eller slåg paniken tillbaka med ännu större kraft nästa gång. Och så föll jag ihop, benen bar mig inte längre och jag bara grät och grät medan paniken spred sig och jag tillslut började dunka huvudet i väggen.?kursiv textkursiv text